SEPTEMBER 2019

(16/9)Jag sitter och skriver, lyssnar samtidigt på radion om 12-åriga pojkar som nämndes i samband med brand i en lokal i Gtb.

Det slår mig återigen: Varför gör barn/ungdomar på detta viset?

Samtidigt tänker jag på på hur det var på min tid när jag var 12 år och vilken respekt man hade för sina föräldrar.

Hur mina fosterföräldrar,, strävade där ute på landsbygden i fattigdom, men ändå tog hand om oss, fosterbarn ifrån staden

Hur samförstånd skapades på den tiden 30-40-talet mellan stad och landsbygd!

Hur vänskap uppstod mellan storstadsbor och landsortsbor, kärlek mellan han från staden och flickan från landet.

Har ett kärt minne från min tidigare svåger Erik, storstadsbon som älskade sin sommarstuga i  Dalsland och hur han tyckte om maten som min mamma lagade.

De här raderna har jag skrivit ned efter att jag läst, hört och tittat på TV om hur HELA SVERIGE SKA LEVA! 

En god mamma

Hulda på Litegott, var en mycket god o snäll människa. Hon var en sådan mamma som nog alla barn vill ha och jag kunde inte ha fått det bättre med min riktiga mamma. Hon fanns alltid till hands och jag minns än idag hur hon stod på trappan och ropade på oss barn när vi var ute och lekte. Hon var djupt religiös och grubblade mycket, såg upp till Gud som den stränge fadern som vakade över oss och detta satte sina spår på mig som blev orolig och osäker på mig själv. Jag var endast 15 år gammal när hon gick bort och jag sörjde henne mera än vad jag kan beskriva. Jag blev avundsjuk på alla som hade sina föräldrar kvar i livet. De kan ju inte fatta hur svårt det känns att förlora dem.

 

Här jag och min fostermamma hos fotograf Nilsson och fotograferar oss! Älskar detta kort på oss två!

Stället Litegott , där jag växte jag upp. Jag sitter på mammas arm och Saga står bredvid!